Allt tyder på att det är läge att hoppa av från det digitala nu

Det som definierat mitt vuxna livs alla öden och äventyr kom sig av en ogenomtänkt slump. Jag valde på lite oklara grunder att studera till media och kommunikationsvetare för nu drygt 20 år sedan, men blev fast. Mitt intresse för ämnet har hållit i sig alla år. Jag har sedan dess sysselsatt mig med media och kommunikation på nästan alla tänkbara sätt och läst och reflekterat mycket. Framförallt har jag varit intresserad av vart media och kommunikation, inklusive AI, VR, AR, 3D osv, är på väg och hur det påverkar framtiden för oss människor och samhället. Nu har jag slutligen kommit fram till ett svar för mig själv som uttrycks bra av Arne Anka:

Framtiden är som en babianröv; färggrann och full av skit…!

Framtiden är som en babianröv

Den som till varje pris vill hänga med i utvecklingen riskerar att få huvudet uppkört i nåt som inte är så trevligt alls. Bra saker som går till överdrift, skulle jag sammanfatta det. Överflöd av goda ting som snabbt leder till omåttlighet och därmed får en besk eftersmak. Samtidigt som utvecklingen, om bara vårt förhållningssätt förändras, är utomordfentligt löftesrik för mänskligheten och planeten. Det ser bara ut att vara en period framför oss och som redan inträtt då det är klokt att värna tid för ensamhet, social tid i den lilla kretsen och analoga upplevelser. Denna paradox beskrivs otroligt bra i denna artikel av Ian McEwan.  Det kommer att krävas disciplin, avhållsamhet och fasta – väldigt omoderna egenskaper, rentav provocerande för de flesta i de välnärda samhällena skulle jag säga. Det blir för mycket, för snabbt och för ensidigt. Datorernas snabbhet och ensidiga kraftfullhet smittar av sig på våra sätt att vara. Robotiserar oss på ett väldigt behagligt, bekvämt och attraktivt sätt när det ska trösta, stimulera och underhålla oss. Samtidigt som samma utveckling stressar och pressar oss att uppleva och hinna göra alltmer, på fler sätt och allt oftare när det används för arbete.

Som medievetare har jag framförallt fått lära mig att titta på hur bilden av makt och status skapas i media.  Elektrifieringen som följdes av digitaliseringen av media har lett till framförallt två saker som bäddar för trubbel. Först och främst har alla medier sammanblandats så att alla i allt större utsträckning lättare har möjlighet att få tillgång till allt. Demokratisering och transparens. Det låter ju bra, men i praktiken leder det till ofta till informationströtthet och inte sällan att nyfikenhet övergår i avundsjuka eller ren fientlighet på grund av ojämlikheter eller olika uppfattningar. Tillsammans med behovet av filtrering av allt innehåll innebär det också att fördomar och minsta gemensamma nämnare blir vägledande om en enbart låter sig flyta med i medieströmmen istället för att ha stor informationsdisciplin.

För det andra leder det till att medierna och deras innehåll kryper in i våra hjärnor och blir en del av oss själva på ett ofta olyckligt sätt. Om du läser rosa tidningar blir du rosa i huvudet. Den snabbhet och känslosamhet som kännetecknar interaktiva medier och klicka-och-stanna-kvar-logiken som betalar för den blir även den på ett omärkligt sett en del av oss själva. Ett övermått av mediekonsumtion gör något med vårt nervsystem, vår förmåga att tänka själva. Det är som att digitala medier tar allt som finns där i ditt medvetande, din personlighet, och ger det steroider och speed. Den som intresserar sig för egen och andras makt och status, utvecklar snabbt karaktärsdrag som påminner om en blandning av ADHD och aggressivitet. Den som tycker om att umgås och ha trevligt med andra utvecklar infantila drag. Den som tänker och läser mycket utvecklar drag som liknar asperger och autism där specialintressen liksom får ta över eller ger grava koncentrationsstörningar i hoppandet mellan tankar, idéer, koncept där länkar och hashtaggar delas till höger och vänster i ett rasande tempo. Bara den som är sävlig av naturen tycks bibehålla sin natur i mötet med det digitala.

Det tycks mig som att de välkända problemen med det moderna samhället på det kognitiva eller psykologiska planet nu drabbats. Alienationen, stressen och frustrationen går även den på steroider och speed nu när det moderna gått in i det hypermoderna.

Det verkar som att människor som är drivna av uttråkning, frustration, oro,  ilska, stress och prestationspress lyckas bäst i media – som innehåll eller som envetna klickare, delare och interaktionsstartare. Det är dessutom som svårast att lägga ifrån sig mobilen, stänga av skärmen och dra ur lurarna just när en är som tröttast och mest i behov av vila eller återhämtning. Ändå är det det jag tror vi måste göra. Koppla ner, zooma ut och hoppa av. Själv har jag definitivt fått övermåttan nog för en tid.

Steffe Sundströms låt Peace and love i Stockholm City kan vara en inspirerande och vägledande låt om du också funderar på att hänga med och hoppa av.

Ett svar på “Allt tyder på att det är läge att hoppa av från det digitala nu”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.