Vad 5 månader utan smartphone lärde mig

Den 1:a januari i år lade jag undan min smartphone och gick över till en Nokia 3310. Det var ett led i min digitala storstädning som även innehållit att strunta i massmedia, sociala medier och Internet i största allmänhet. Naturligtvis har det förekommit vissa undantag, men att säga att jag skurit ner min mediakonsumtion och -produktion med 90% under de 5 månader som gått är i alla fall ingen överdrift. Under en tvåveckorsperiod avhöll sig min fru och jag rentav helt från media, inklusive radio och böcker för att se hur det kändes. När jag för några veckor sedan började jobba fick jag en smartphone som jag motvilligt tog emot. Behövs den verkligen för det här jobbet, tänkte jag? Men efter endast ett par dagar insåg jag att den för mig var en absolut nödvändighet och rent av en räddare i nöden för jobbets skull. Nu när jag har haft smartphone igen i några veckor märker jag tydligt att saker har hänt under min mediefasta. Här är mina slutsatser.

Först och främst lyckades jag med mitt huvudsyfte. Jag känner idag att jag har betydligt lättare för att tänka djupare och klarare tankar än de senaste åren. Förklaringen ligger förmodligen till största delen i att jag har en läggning för att se och tänka kring framtiden och utvecklingsmöjligheter, det psykologen C.G. Jung kallade intuition. Med den läggningen är det lätt att överanvända Internet för research och inspiration med resultatet att en snurrar bort sig själv och till slut inte vet riktigt vad en höll på med och varför. Särskilt om en som jag har privilegiet att kunna förverkliga många idéer och projekt, såsom de senaste årens storskaliga datainsamling av Twitterdata, nåtverksanalyser på Twitter, deltagande på hackathons och inte minst att lära mig programmering och data science. Det finns ju ständigt oändligt mycket mer att lära, nya framsteg att hålla ögonen på och nya möjligheter som öppnar sig i de världarna!

De senaste månadernas, med mina mått radikala, paus från yttre stimuli och intryck har lett mig tillbaks till ett förnyat och mer renodlat intresse för Jungs grundläggande typteori, vilket var anledningen till att jag lärde mig programmer, dataanalys och samlade in språkdata från första början. Allt teknik- och metodrelaterat som jag också behövt eller lockats att hålla i huvudet de senaste åren har helt enkelt skymt sikten och inneburit konstanta avbrott från den ursprungliga och tillräckligt koncentrationskrävande frågan om att utveckla en språkteknologisk diagnosmetod för Jungs kognitiva funktioner, alternativt att bevisa att det inte går.

För att kunna höra mina egna tankar i bruset av så många betydligt kunnigare och klokare personer än jag, har jag helt enkelt valt ut några få röster som jag regelbundet följer och tvingat mig själv att avstå från – och därmed gått miste om – tusentals andra under den här tiden. Det har dock hjälpt mig att fokusera, eftersom jag valt att lyssna till, eller mer korrekt att läsa böcker av, personer som är kunnigare och klokare inom ett snävare område. Det finns bara 24 timmar på dygnet och endast en professionell tyckonom har anledningen att följa allt alla tongivande personer säger på daglig basis, och de är förmodligen utrustade med en helt annan psykologisk make-up än jag, får man hoppas för deras arma själars skull.

En trevlig bieffekt av mediefastan är bland annat att jag fått mer gjort i hemmet, gjort mer saker med min fru och min son och faktiskt tagit upp en helt oväntad och mycket trivsam hobby i form av träsnideri! Jag känner mig allmänt piggare också, vilket nog inte bara beror på att jag inte stimulerar hjärnan precis innan sovdags längre, utan även på att jag har färre saker i huvudet att smälta och hålla reda på. För mig med min läggning är det väldigt hjälpsamt, eftersom de få saker jag väljer att ägna mig åt om jag har möjlighet att välja själv kräver mycket tid och inte sällan även koncentration.

Kajakpaddling, barnlek och samtal med familj och vänner är ett typiskt exempel på det förstnämnda och andliga och djuppsykologiska studier är ett exempel på det andra. Nu när jag fått in så mycket av dessa saker i mitt liv är det inte ens lockande längre att ta upp mobilen eller datorn för att ströläsa eller ”kolla upp en grej” som jag inser tagit så mycket av min tid tidigare utan att jag riktigt märkt det. Mobilen har blivit nästintill helt ett redskap för att hålla reda på todos på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med om, även om jag även uppskattar att lyssna på de tre radioprogram och podcasts som jag nu följer regelbundet när jag får möjlighet.

Min storstädning var inspirerad av Marie ”konmari” Kondo vilket ger extra grädde på moset eftersom allt går ut på att behålla det som verkligen ger glädje i livet och succesivt och metodiskt avstå från impulser som rädslan för att missa något (FOMO) eller oro för att i framtiden kanske vilja ha eller behöva något som därför får samla damm i nån låda eller, i min egen tolkning av henne, dåligt upptaggat i nåt digitalt arkiv någonstans. Helt färdig kommer jag aldrig bli med städningen och det är heller inte meningen. Däremot har jag aldrig haft färre surdegar i form av borden vare sig i förrådet eller i huvudet som nu, tack vare att jag än så länge inte fallit tillbaka i min gamla vanliga överkonsumtion av information och underhållning via media.

Dagsnyheter och underhållning har jag än så länge fortsatt att avstå från nästan helt. Research och studier gör jag betydligt mindre tid per vecka än kanske någonsin tidigare i mitt vuxna liv, men jag har en tydligt upplevelse av att lära mig mer och komma mer framåt i tankegångarna tack vare att jag har snävat in mig och lärt mig motstå impulsen att ”surfa vidare” i tangentens riktning och har strypt inflödet av mer eller mindre slumpartade lästips från det klipska och välmenande, men ack så stora och disparata sociala nätverk jag har på Internet. Vi får väl se vad som händer när jag väl släpper på Facebook och andra kanaler igen. Jag är nog inte riktigt redo för det än och njuter alltför mycket av förmågan att faktiskt kunna fokusera, hålla en tråd som måste hållas en längre stund och att ha andra aktiviteter som inte alls har med media att göra för mig på dagarna. Privat har jag än så länge nöjt mig med min Nokia 3310, men det är mest för att jag verkligen vill smaka på vilken digital lösning jag i slutändan kommer att gå tillbaka till. En sak är till exempel att jag märkt att jag längtar mer och mer efter fungerande röstinteraktion med en digital pryl, men jag behöver känna på det lite längre.

Jag tror inte att min anledning till och frukter av mediefasta gäller för alla. På ett djupare plan tror jag att medieanvändande, inte bara vad vi konsumerar, utan kanske i ännu större utsträckning varför och hur vi konsumerar media beror på psykologiska drag som skiljer sig mellan grupper av personer. För personer som till exempel har motsatt läggning till min, det Jung kallade personer med sensorisk läggning, är det nog betydligt svårare att avstå från massmedia och sociala medieflöden än för mig, men i gengäld är förmågan att hantera de många snuttifiera intrycken betydligt lättare att hantera utan att bli förvirrad och en smula lamslagen.

Oavsett vilken läggning en har är jag övertygad om att att fasta då och då är bra och en genväg till en oväntad frihet och glädje i vardagen. Det kan låta obegripligt för oss i vår tid och i vårt samhälle, som lärt oss att förknippa fasta med nån slags regeltänkande och onaturlig späkning. Den här erfarenheten har fått mig att förstå att det egentligen handlar mer om att stanna upp och lära sig värdesätta de oändligt många små, små glädjeämnen l livet och därmed bli mer medveten om dem och få lättare att tydligt och med ett visst mått av självövervinnelse kunna säga ja och nej till både ännu mer göttigt eller eländigt som livet slänger emot oss alla dagligen. Om inte annat för att få perspektiv på och en bättre bild av ens personligt mest genuina och djupgående glädjeämnen i livet. Och vem vet, kanske lättar det även den numera så vanliga digitala stressen?