Språkklassificering av Myers-Briggs del 5: Slutsats; Jung var nåt på spåren, men…

Del 1:  Kan man förutsäga Myers-Briggs personlighetstyp från bloggtexter?

Del 2:  En lömsk bugg och stora förbättringar!

Del 3: Toppresultat med två klasser!

Del 4 : För bra för att vara sant, tyvärr

Del 6: Postmodern kritik

Det är mycket svårt att dra några långtgående slutsatser av resultaten bortom det uppenbara, det vill säga att för just detta dataset, bearbetat på just detta sätt, insamlat på just detta sätt och klassificerat med just uClassify.coms konstfullt tweakade Naiva-Bayesiska klassificerare så fick vi ut dessa mätvärden. Den tråkiga, men nödvändiga, delen av vetenskaplighet. Min tolkning av de faktiska resultaten är de visar att det faktiskt ligger något i Jungs teori om personlighetstyper. 57-58% pricksäkerhet att förutspå kognitiv funktion är trots allt bättre än den 50% slumpen. Det finns en signal i bruset, om än svag.

Vad som orsakar signalen är dock en mycket större fråga. Epistemologiskt, alltså kunskapsteoretiskt, har vi här använt oss av en empirisk-statistisk metod, vilket jag förstår som i bästa fall ena halvan av den epistemologiska kartan. Men i praktiken är forskningsmetodik ett komplicerat område som jag inte är särskilt bevandrad i. Så här skulle jag beskriva metodiken från min nuvarande förståelse:

En viktig fråga är dock om experimentets metodologi verkligen kan räknas som objektivt då experimentet bygger på enkätsvar där människor får uppge sin subjektiva uppfattning om sin (eller dens vars text de skickat in) personlighetstyp.  Denna blandning av olika sorters data och empiri är sannolikt något som avråds från på en forskarutbildning och det på goda grunder.

Jungs typteori är en så kallad i förväg uppställd teori (vilket är motsatsen till empiri) och grundar sig såvitt jag vet inte på datainsamling och analys, utan på komparativa studier av kulturella symboler som han gjorde och därefter förstås samtal och reflektion på kammaren. Jung har, tillsammans med exempelvis musikartisten Kjell Höglund, på grund av sina många filosofiska bottnar den säregna egenskapen att vara ständigt inaktuell skulle man kunna säga.

Detta skiljer Jungs typteori från den numera mycket mer populära femfaktorteorin, även känd som Big Five eller OCEAN, som åtminstonde till vissa delar utgår från mönster som uppstått ur empiriska studier av orden som anävnds för att beskriva personlighetsdrag i lexikon etc. En bra och lättillgänglig beskrivning av femfaktorteorin på svenska kan läsas i en C-uppsats av R. Möberg och H. Persson (Institutionen för psykologi, Lunds Universitet, 2004). En iakttagelse är att femfaktorteorins främsta egenskap är att den reducerar antalet beskrivande psykologiska kategorier till fem (från över hundra!), men likväl i grunden baserar sig på bedömningar av mänskligt språk i form av typbeskrivningar. Grunden är alltså inte så annorlunda än Jungs ännu färre (4) beskrivande kategorier, naivt sett.

Vidare är Big Five-kategorin conscientiousness misstänkt lik Jungs sensing, openness misstänk likt en effekt av Jungs intuition och extraversion, ja… begreppet är ju populariserat av Jung, men däremot tycks Big Five möjligen ha en mer förenklad (och kanske därmed effektivare?) förståelse av hans begreppspar introversion respektive extraversion begrepp. Neuroticism och möjligen även friendliness uppfattar jag från mitt lekmannaperspektiv snarare som tillstånd än som traits, alltså persistenta karaktärsdrag. En person, oavsett personlighetstyp, utsätts för stress eller trauman borde den ju utveckla neuroticism, åtminstonde tills ekvilibrium (lugn och ro, trygghet och kärlek) uppstår igen. Men utsätts en person med vissa karaktärsdrag, exemeplevis en person med högt utvecklad förmåga för helhetstänkande, men motsvarande lågt utvecklad förmåga för uthållig detaljnoggrannhet, alltså Jungs motsatser på skalan iNtutition-sensing, för långvarig stress genom att tvingas arbeta ”mot sin typ” så kan neuroticism förstås uppfattas som ett karaktärsdrag, efter som det ”satt sig” hos personen att vara ledsen, deprimerad, frustrerad, arg eller på vilket (sannolikt typberoende) sätt som hen kognitivt lärt sig att uttrycka frustration och snarlika känslor av att vara ”låst”. Friendliness – i den mer allmänna betydelsen av att vara ”glad och trevlig” är väl i så fall på ett sätt motsatsen till att vara utsatt för stress, oro och krav på psykologiska förmågor en har svagt utvecklat. Men kanske också en aspekt av Jungs kognitiva funktion feeling, som är mycket vanlig, särskilt bland kvinnor. Hela 76 % av alla undersökta kvinnor uppges enligt CPP har en Myers-Briggsprofil med dominant feeling, trots att endast 50% borde ha det enligt slumpen – och detta oavsett om de svarar så på grund av biologiskt eller kulturellt härledbara orsaker. Motsvarande överrepresentation av thinking (t) för män enligt samma källa är endast 56% mot slumpens 50. Det är en intressant, men annan fråga som är utanför ramen för det här experimentet. Dock kan en fundera på vilka lingvistiska bias som ligger inbäddade i befintliga klassificerings-system för kön i form av kulturellt och historiskt betingade stereotyper? Det finns förstås forskning även om sådant, för den som vill fördjupa sig.

Varför det okonventionella valet av typteori för språkanalys?

Det kan vara på sin plats med en liten personlig utvikning om varför detta är gjort på detta sättet. Min personliga drivkraft, som följt mig under de nästan 20 år som nu gått sedan jag fick en vision om att göra Jungiansk personlighetstypsanalys baserat på text i sociala medier, har alltid varit att använda empiriska metoder för att undersöka filosofiska resonemang. Dock var den tanken förstås präglad av hur långt jag kommit i tänkande vid den tiden.

Redan det företag, PRfekt Analys AB,  jag startade som en spinn-off från uppmärksamheten från typealyzer.com använde sig av en annan lika filosofiskt, till skillnad från empiriskt förankrad typteori vid namn Enneagrammet, men också Keirsey’s temperament. Detta därför att jag ansåg och i någon mån fortfarande anser att teorier om personlighetsdrag, på engelska traits, rimligen bör ses som ett idéhistoriskt träd med rötter ner i de allra äldsta kulturella och religiösa traditionerna som alla tycks ha sysselsatt sig med att förstå balanser och obalanser i det mänskliga psyket sedan urminnes tider.

Särskilt fascinerade har jag varit av att Jungs fyra riktningar tycks beskriva samma sak som ursprungsbefolkningarnas medicinhjul tolkat som aspekter av livet där jord skulle kunna representera sensing/fysiskt-materiellt, luft representera intellekt/kultur-andlighet, eld representera rationalitet/logik-systematik och slutligen vatten representera känsla/etik-empati. När en gräver djupare i idéhistorien visar det sig att det har skett mycket idéutbyte mellan olika kulturer under många olika punkter och vid många olika platser i historien. Och ändå är det några symboliska sätt att förstå det mänskliga psyket som återkommer, såsom dessa fyra fundamentala och mot varandra stående aspekter som alltså kan förstås symboliskt som riktningar.

Kanske är det inte bara en slump att medicinhjulets fyra riktningar, Jungs fyra funktioner fördelade efter två axlar och det kristna korset (samt de fyra evanglisterna olika ”berättarröster”) bär drag av varandra. Sådana spekulationer har alltid roat och fascinerat mig och möjligheten att göra empiriska studier på så okonventionella hypoteser är ett av få verkliga nöjen med att vara amatörforskare och alltså inte behöva övertyga en extern finansiär om nyttan eller vederhäftigheten i grundantagandena. Om en letar i bortglömda och impopulära skrymslen kanske en hittar en liten skatt, har jag ofta tänkt. Sann upptäckarglädje och inte minst den subtila, men avgörande skillnaden mellan att tro, anse och veta.

Kanske viktigare för mig personligen är att jag aldrig hade haft motivation att förkovra mig i programmering och data science utan tillgång till data som intresserar mig (mänskligt personligt språk och vardags-interaktioner) och filosofiskt  intressanta , om än minst sagt spekulativa, frågeställningar. Det är och har varit en lyx och en sann glädje att få göra detta och få en smula samtidsnyttiga färdigheter på köpet. Och kanske kommer koden, datan eller nån aspekt av tänkandet till nytta för någon annan på något oväntat sätt.

Fler möjliga studier med nya sorters data

På senare år, sedan jag kommit kontakt med andra tänkare har jag dock ägnat den mesta energin åt att andra modeller över det mänskliga medvetandet såsom Ken Wilbers AQAL och den rika flora av teorier om stadier av komplexitet i det mänskliga tänkandet. För en uppdaterad och i sammanhanget lättillgänglig översikt över och kritik av både Ken Wilbers integrala teori och Spiral Dynamics samt flera andra teorier om ”mognadsstadier” i komplexitet och tänkande rekommenderar jag varmt Hansi Freinachts The listening society: a metamodern guide to politics (2017) och Kristian Stålnes hemsida komplexitet.

Såvitt jag vet finns ännu inte liknande dataset som det som ligger till grund för dessa experiment, men med mänskliga språkexempel tillsammans med komplexitets-stadie enligt exempelvis Michal Lamport Commons Model of Hierarchical Complexity per inidivid eller bredare annoterade diskurs- eller tematiska texter med Spiral Dynamics eller liknande tillgängliga stadiemodeller för vidare experiment. Det kanske vore något för någon forskarutbildad och ämneskunnig person i kretsen kring tankesmedjan Metamoderna eller det europeiska nätverket för studier i vuxenutveckling ESRAD att tillse att det blir tillgängligt.

Sist men inte minst, är datan från typealyzer-enkäten och denna serie experiment ytterligare en pusselbit i att samla ihop dataset och kodexempel för ett nytt mer datadrivet sätt att bedriva media och kommunikationsstudier på. Jag ser det som en slags kvantitativa kulturstudier och kallar det memetik i en vidare bemärkelse än så kallade Internet memes. Det rör sig alltså inte om  hur enskilda bitar av medieinnehåll såsom exempelvis hashtaggen #metoo sprids och muterar i interaktionen mellan grupper av medieanvändare – även om det kan vara viktiga delstudier för att utveckla bra metodik – utan hur komplex av kulturella uttryck, i fallet #metoo kanske snarare mänsklig sårbarhet som fenomen, eller värderingskluster såsom postmodernism och metamodernism, som i sin tur består av flera större kluster av relaterade teman, sprids i sociala nätverk.

Pusselbitarna samlas ihop vartefter på Open Science Framework under projektnamnet Open Memetic Society.

 

 

 

2 svar på “Språkklassificering av Myers-Briggs del 5: Slutsats; Jung var nåt på spåren, men…”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.