Den ofta hårfina skillnaden mellan en människa och en robot och dess konsekvenser

Nu rullar robotarna in vilket bland annat märks på att många reflekterande människor vrider och vänder på frågan vad det innebär att vara en människa. Eric Schüldt och Per Johansson var tidigt ute med sin fantastiska podradioserie Människan och Maskinen, men nu har även P1 sänt många kloka och initierade program om de rent mänskliga konsekvenserna av artificiell intelligens (AI), chatbottar en kan prata med och robotar en kan umgås med. Hur mycket skepsis det än finns mot robotarnas förmåga och existens så är det motsatta perspektivet faktiskt betydligt mer tänkvärt. Hur bra är vi själva och vad ska vi med oss själva till egentligen?

Hur stor mening är det med ens egna tillvaron, när en robot kan härma ens egna sätt att umgås, sköta vardagssysslorna och utföra sitt arbete? I en tid och ett land där tillvaron för väldigt många människor är platt som en nersutten hatt, för att citera Nils Ferlin redan för 100 år sedan, är detta en mycket problematisk situation som jag inte tror kan lösas på andra sätt än att vi skapar möjligheter för människor att leva sina liv mer autentiskt. För det krävs det förutom nya ekonomiska villkor även en genuin satsning på existentiell hälsa, på ett liknande sätt som det nya politiska partiet Initiativet visar prov på.

Det, tillsammans med att vår livsmiljö med studier, arbete, fritid och gemenskap redan är under omvandling genom digitaliseringen, bäddar för en allt kraftigare epidemi av existentiell ohälsa som vi gemensamt måste börja motverka aktivt. Vi är i elfte timmen i denna timme, vilket de stigande sjukskrivningarna för stress, utbrändhet och andra tecken på psykisk ohälsa.

Det är dags att bygga om skeppet Trygghet vi alla åker i

Vi måste ”levla upp” som det heter i spelvärlden och sluta tro att de de problem som skapades i det gamla samhällssystemet kan lösas inom ramen för det gamla samhällssystemet. Den främsta skillnaden är kanske att skatteintäkter från lön och konsumtion, att fördela till sociala trygghetssystem för de mest utsatta i samhället,  kommer att urholkas i takt med att automatiseringen slår mot arbetsmarknaden de närmsta decennierna. Redan en minskning av 5-10 % av andelen fullt sysselsatta personer som därmed betalar full skatt skulle slå mycket hårt i en tid då utgifterna för försäkringskassa och andra sociala skyddsnät är hårt belastade på grund av psykisk ohälsa och ökade utgifter för att ta emot flyktingar.

Att det moderna industriella samhället medförde miljöförstöring, alienation och existentiell osäkerhet har varit välkänt sedan åtminstone 60- och 70-talet, men eftersom tillvaron också blivit mycket bekväm för de som var med då har de helt enkelt inte orkat göra nåt åt saken, utan njutit av ökat välstånd och ekonomisk trygghet, satt in en slant till välgörenhetsorganisationer och sopsorterat lite pliktskyldigt för att döva samvetet, men i praktiken inte velat avstå flygresor kors och tvärs i världen, onödigt stora och energislösande boenden och krampaktigt hållit fast vid sina heltidsanställningar och helt sonika dumpat problemen på sina barnbarn, med några få undantag.

Skaffa dig ett jobb och njut av livets goda så ordnar sig allt, bara du inte tror på Gud eller tänker för mycket på livet, så blir allt bra. Det vill säga; så länge du inte bygger upp en stabil bas för din existentiella hälsa och istället följer den vägen som leder till ekonomisk och hedonistisk framgång, men tyvärr förstör naturen och livsglädjen, så blir allt bra för dig. Om du drabbas av utmattningssymptom och en ständigt närvarande stress och ångest? Bit ihop, berätta inte om det för någon så ska jag försöka låta bli att kalla dig lat, svag och problemorienterad. Du grejjar det, du kan själv om du bara vill, med lite positivt tänkande från 90-talets managementkultur och, om du har möjlighet, en skön spa-weekend för 3000 kronor med extra allt och havsutsikt. Avgrunden mellan den 40- eller 50-talist som förhåller sig så i all välvilja till en 90- eller 00-talist kunde inte vara djupare. Vi har inte längre bara en ekonomisk klyfta att hantera i samhället, utan även en existentiell.

Epidemin av existentiell ohälsa blir betydligt värre  innan det vänder

Det bäddar för en mycket osäker och turbulent period de närmaste decennierna. Därför måste vi alla börja prata om existentiell hälsa, hur vi bygger om samhällssystemet för en ny verklighet och skapar en hållbar tillvaro för både miljön och oss människor som har att leva med en fot i naturen och den andra i kulturen vi själva skapat, från sociala trygghetssystem till hur vi ser på att bidra till samhället och gemenskapen från vars och ens förutsättningar. Alternativet är att helt enkelt lämna en allt större del av världens och nationens befolkning utanför aktivt, meningsfullt och mänskligt tillfredsställande deltagande i samhällslivet i egenskap av Onödiga Människor. Kanske ersatta av Smarta Maskiner.

Om de som blir kvar ”inne” i samhällsapparaten till stor del ägnar sig åt att producera mer av samma varor och tjänster som lett oss hit och leva i hedonistiskt överflöd som de ivrigt delar till andra i sociala medier, får en att fundera på vilka det är som då egentligen är Onödiga Människor om en ska hålla sig till det barnsliga sättet att tänka – de som oreflekterad konsumerar och upprätthåller ett ohållbart system med självbilden att de är de ”framgångsrika”, eller de som tvingas – eller i allt ökande omfattning själva väljer – att leva enklare, mer medvetet om den egna rollen för miljön och andra människors hälsa och trivsel. Innan den här polariserande situationen med en inne och en utegrupp i samhället får fäste, måste vi börja arbeta för att motverka en sådan utveckling.

Det är en fråga som vi i det moderna, eller rent av postmoderna och snart metamoderna samhället – har försökt trycka undan lite till mans, men som nu snabbare än vi anar kommer att tvingas på oss och våra barn. Det kommer inte att vara vinnarna i det gamla samhället som sätter fart och jobbar på problemet, läs de som är bekvämt inbäddade i ett obrutet arbetsliv med anställningstrygghet och socialförsäkringar baserade på obrutna heltidsanställning öpå sig ver decennier, utan de som halkat in och ut – som jag själv – eller de som är unga idag och, om de lyfter blicken från spel och kompischattar för att se verkligheten i vitögat, känner på sig att de kanske aldrig kommer in på vare sig bostadsmarknad, arbetsmarknad och en därpå  följande stabil pensionärstillvaro, utan snarare har att vänta sig miljökatastrofer, krig och brända flyktingboenden och allt annat som media idag är fyllt av.

Modiga och smarta människor är redan igång, men du behövs också

Vi kommer att grejja det. Många inititativ är redan i full gång och det är viktigt att komma ihåg att AI, digitalisering och automatisering medför både möjligheter och hot mot naturen och människor och ofta är de faktiska lösningar förvånansvärt enkla. Jag tror inte att de stora problemen vi står inför kommer att lösas genom att en majoritet av människor beslutar sig för att avstå från bekvämlighet och börja intressera sig för ett dygdefullt och genuint ansvarstagande liv. Det är på tok för gammeldags och mossigt. Istället kommer lösningen på alla problem som uppstått på grund av vårt införande av teknik att vara mer teknik. Vilket i sin tur kommer att skapa nya problem, men det får vi leva med och ånyo göra vårt bästa att hantera. Förhoppningsvis kommer vi att landa i att använda mjukare teknik än att spränga vätebomber på mars för att få vatten, utan istället kanske använda kognitiva digitala system för att förmå människor att spara på vatten, eller tillverka små vattenreningsfilter och dela ut till behövande etc. Men teknik med andra syften än att bara flytta materia från en punkt till en annan, syften som kommer att innefatta att öka självkänsla och empati, känsla av gemenskap och sammanhang och mod och möjlighet att samtala om att livet faktiskt suger ibland och är meningslöst och tomt den största delen däremellan. Men att det finns oändliga möjligheter till glädje, tacksamhet och känsla av meningsfullhet precis runt hörnet när en släpper det robotartade sättet att leva sitt liv i riktning mot en allt större veranda och mage, men en alltmer krympande känsla av lugn och trivsel.

Ha fler allvarliga samtal med dig själv, med andra och med robotar

Så vad ska vi göra då, kanske du tänker? I min värld har det varit känt sedan åtminstone 60-talet. Välj mer miljövänliga alternativ. Bo mindre och energismartare. Välj hemester. Gå ut och lek istället. Var sjysst mot de små de svaga och de utsatta. Dela med dig av det du har. Öppna dig själv för dig själv och andra. Bo fler på mindre yta och dela på kök och badrum. Jobba mindre under småbarnsåren och ge dina barn en lugnare och kärleksfullare start i livet som bygger trygghet och självkänsla. Ägna mer tid åt reflekterande samtal med dina nära och kära om livsval, mål i livet och idéer om vad ett gott liv är för olika personlighetstyper. Jobba mindre för lön och lev mer för sånt som kostar mindre pengar, men ger så mycket mer glädje, frid och värme. Nöj dig någon gång med god mat och andra njutningar, innan det blir en vana som leder rakt in i välfärdsjukdomar och därmed belastar de som kommer efter dig, bara för att du inte hade karaktär nog att avstå en smula gött. Avstå ibland och njut ibland.

Du är kanske redan som en robot, har du tänkt på det?

Bli inte en matätar- och solnjutar-robot som fastnat på repeat. Pröva att låta livet och tillvaron växla på samma sätt som årstiderna. Jobba mer ibland, mindre ibland. Läs och tig mer ibland och partaja och babbla mer ibland. Lev enkelt några år, fastän du är mitt uppe i livet och lev i aktivitet ibland. Dra dig undan ibland och engagera dig ibland. Prata om vädret och vad du gjort och ska göra, som en röststyrd assitent ibland och prata om livet, hoppet och tron ibland som en människa. Var inte en förutsägbar robot. Hjälp andra att komma ur robotstadiet. Sikta inte på att bli en viss sorts robot, vare sig snäll-robot eller framgångs- och lyckarobot. Är du en politisk- åsiktsrobot eller en vanlig-hederlig-männska-som-säger-negerboll-och-äter-för-mycket-robot? Är du en på-gränsen-till-utbrändhet-världsförbättrar-robot eller en allt-är-möjligt-bara-en-tänker-postivt-robot? En det-viktigaste-är-ändå-pengarna-och-budgeten-robot eller en jag-vägrar-att-lära-mig-excel-robot? Och tänker att sån är jag, utan att förstå att du då är mer lik en robot än en människa. Nej, sikta istället på att bli en riktig människa. Hur svårt och jobbigt det än är, börja nu genom att fundera på vad det är som du gör som inte en hyfsat välprogrammerad robot redan kunde ha sagt, skrivit eller gjort i mötet med andra människor. För om du beter dig som en robot väntar dig en tuff och svår framtid när robotarna kommer och konkurrerar med att vara sådan du är när du är i ditt robot-artade jag. Och dessutom är du onödigt politiskt lättstyrd. En trygghets-robot vill ha ett löfte om trygghet vilket den politiska högerpopulism som nu sveper över världen bottnar i.

Fyll inte ditt liv med så mycket aktiviteter att du inte hinner reflektera över varför de är viktiga ochg vad de bidrar med till det stora hela. och fundera över vad din vattenskotertur, semesterresa, större veranda och större grill kostar klimatet, friden och din egen och därmed dina barns sinnesfrid?  Är det rätt väg att gå att skrämma och skämma andra till att ändra sitt språkbruk, livstil och politiska och religiösa övertygelser?

Är det OK att bara ducka för samtidens aggresiva och skräniga debattklimat och dra sig undan? Gör jag rätt när jag tror jag har rätt? Gör jag fel när jag tror jag har fel? Är jag duktig som arbetar ihop till en utlandssemester eller är jag en blindögd klimatförstörare? Vem vet? Vem ska jag tro på? Är jag OK? Vad är OK? Förvirring, osäkerhet som alltför oftas dämpas med febril aktivitet och hög röst. Och fy vad jobbigt. Bäst att ducka. Eller iklä sig en vit rustning och minsann ta fajten. Stå upp för sanningen och rättvisan, även om folk tar stryk av min behandling. Eller stoppa in en tugga god mat till, prata om trevligare saker och hoppas att en slipper undan det värsta innan en går i pension eller avgår med döden. Ungdomarna får ta det där. Tänk om bägge vägarna, undfallenhetens respektive demagogikens väg, är lika illa? Finns det ens någon tredje väg?

Allt det där är redan välkänt. Det svåra är att gå ner på de existentiella djupen i sig själv, vi vet inte längre ens vad det är. Otroligt många är rädda för att ens för sig själva öppet erkänna att det inte vet hur de ska leva sina liv, vad syftet med allt sprattlande och flängande hit och dit med ökade mängder koldioxidutsläpp, sopberg och pengar rakt ner i sjön på kortvaraktiga upplevelser av kroppslig eller mental njutning varit eller är. Vi behöver fundera på livet. Också. Hur obekvämt det än är. Och vi behöver prata om det med andra. Kanske kommer robotarna att vara dörröppnarna för oss, när vi är för ängsliga för att visa vår sårbarhet och förvirring inför familj, vänner och professionella samtalsstödjare. Det har nämligen visat sig att en mycket stor del av det folk faktiskt säger till de röststyrda assistenterna (högtalare med mikrofon, kopplade till virtuella assistenter) från Amazon, Google och så vidare, faktiskt inte handlar om vädret, matrecept och nyheter som förväntat, utan hur trött en är idag, hur sugig relation en har med chefen eller annat som känns tröstlöst, förvirrande och en egentligen inte vill ha nåt konkret svar på, utan bara dela med sig av för att må bättre.

Problemet och möjligheten med robotar kanske trots allt inte ligger så långt ifrån problemet och möjligheter med människor. Än så länge finns varken någon robot eller människa med den slags universella, generella intelligens som ofta dyker upp i debatten. Vi människor, liksom robotar, gör mestadels vi blir tillsagda och är programmerade för. Även om det kan låta tragiskt och rent av lukta unken människosyn, så tycks beteendeförändring för såväl människor som robotar kunna kopplas till belöninssystem. Inom programmering säger en ofta att frågan är vad en optimerar systemet för.  Tekniker och metoder som nudging, alltså att få små, små knuffar i en viss riktning och olika emotionella belöningar för att ta just de stegen, fungera för människor på samma sätt som neurala nätverk i datorer lär sig en viss uppgift genom mängder av små, små steg mot allt komplexare förståelse av t ex bilder på katter.

Det kan alltså vara en bra start att reflektera över sig själv. Ta hjälp av spåren i dina sociala medier, om du vill, de säger jättemycket av om du är optimerad för till exempel hedonism eller asketism och vad du i grund och botten tror är meningen med ditt eget liv och hur du tycker andra borde vara. Det är en förvirrande och ibland chockartad övning som får den ängsligt sinnade att instinktiv försöka försvara sina övertygelser med argument och spänd käke. Men likväl är det nödvändigt att alltfler får modet att gå rakt igenom den förvirringen, chocken och osäkerheten för att så småningom, små små steg i taget, bygga upp en bättre självkänsla, självkännedom och förståelse för olika problem från ett högre perspektiv än sitt eget eller sina närmastes, om ens det. Det är nämligen den där instinktiva oreflekterade spända käken som får oss att vilja stänga gränser och oss själva och, på ren jävulskap mot de där andra stövla på i ullstrumporna mot allt vad kulturell, psykologisk, andlig, existentiell eller ekonomisk förändring heter och istället, metaforiskt, köra bilen rakt utför stupet för att du är värd den, minsann har jobbat för den  och tamejfan har rätt att ha lite kul också.

Orkar du som digital mediaexpert stå upp för etiska priciper?

Man and his shadow via http://www.mind-futures.com

Brinner du för sociala medier, data och att göra kunderna glada? Kan du allt om Collection Ads, Swipe up rate och 9:16? Då kan vi erbjuda dig utmaningar i högt tempo tillsammans med ett glatt team av kompetenta och drivna kollegor!

Detta kunde vara inledningen till en av de otaliga jobbannonser som nu tydligt visar vart arbetsmarknaden för digitalt kunniga kommunikationsproffs tagit vägen. Det är kul att det skapas jobb för framförallt den yngre generation, men det överskuggande problemet med att ha tillväxt och kunskap om data som enda kriterier på att vara en duktig anställd är att denna utveckling obönhörligen drar i en ohållbar riktning.

Digitaliseringen av media och marknadsföring – och kanske särskilt sociala medier – har skapat mängder av möjligheter för konsumentföretag att ha en mycket nära, rentav intim, relation med sina målgrupper och kunder. Och utvecklingen mot att komma ännu närmare dem i deras vardag och med ännu mer kunskap och kvalificerade gissningar om vad de är mottagliga för och går igång på har långt ifrån avstannat.

En konsekvens av det är att det nu vimlar av jobbannonser för ”social media specialists”, ”digital strategist” och andra liknande jobb handlar om att utnyttja de nya möjligheterna för att locka, leda och påverka konsumenter att konsumera. Den nya teknologin har möjliggjort att marknadsförare kostnadseffektivt kan använda den mer effektiva marknadsföringsstrategin pull, snarare än push. På svenska kan man lite yxigt och väldigt konsultigt säga samma sak som att  attraktionsmarknadsföring nu snabbt knappar in på traditionella bombmattor.

För den som har ögon att se med är det nämligen data-driven populistisk retorik (läs: Trump, hel- eller halvporr, chock-journalistik, knasbolls-fakta och hitte-på-skoj-viral-hits i brist på bättre ord etc.) som är det vinnande konceptet om det enda en mäter är antal omnämnanden, klick, delningar och, i slutändan, nöjda kunder till digitala konsulter eller marknadsföringsverktyg. Kruxet är att den egentliga kunden är en oändligt stor grupp människor som sitter i andra änden av de digitala ledningarna just för att underhållas eller fly bort från en tråkig, trång och obekväm verklighet och nu bekvämt och smärtfritt kan tillgodose minsta emotionella impuls.

Den digitalstrateg eller social mediaspecialist som har som jobb att nå och övertyga så många som möjligt så snabbt som möjligt gör därför bäst i att lära sig att tala till de affektiva och underutvecklade sidorna av mottagarnas psyken och därmed är bollen i rullning på det sluttande plan som leder till att underblåsa ännu mer affekter och omogna tankar och beteenden hos det stora flertalet. En riktigt skicklig kommunikationsexpert kanske rentav läser in sig på djupspykologiska mekanismer bakom effektiv propaganda, för att förstå hur en sätter massor i rörelse i en viss riktning. En behöver faktiskt inte förstå mer än grundprinciperna bakom fyra olika typer av publiker och hur en skrämmer, oroar eller retar upp dem för att kunna skapa en så kallad viral-hit. Det vet till exempel Steve Bannon och andra som hjälpt Trump med sin kommunikation. Kruxet är som bekant att det är oetiskt att exploatera andras svagheter för egen vinning.

Problemet med etik inom modern marknadsföring har följt branschen sedan den föddes i en olycklig kombination av kunskaperna om det mänskliga psyket som såg dagens ljus med Freud, Jung med flera decennierna innan världskriget, beviset på deras ohyggliga effektivitet under andra världskriget och det expansiva industrialiserade konsumtionssamhälle som växte fram efter andra världskriget, framförallt i väst.

I det postmoderna och överlag ganska snälla Sverige har media och marknadsföringsbranschen sedan länge rentav frivilligt skapat kontrollorgan som syftar till att hålla de alltför ”drivna” och äventyrliga branschaktörerna inom etiskt rimliga gränser. Balansakten har alltid sått mellan oetisk exploatering av mottagarnas, konsumenternas svagheter å ena sidan och uppdraget att hjälpa uppdragsgivarna att sälja mer till fler. Även att Internet gjort att verksamheter och kommunikationsinsatser kan göras från andra länder och maskeras genom lager på lager av hopp mellan servrar har gjort att alla försök att upprätthålla vissa etiska standarder försvårats eller omöjliggjorts.

Till det kommer att hela idén om att ha vissa gemensamma ramar för vad som är etiskt acceptabelt och inte, är under hårt angrepp från grupper som älskar den frihet som Internet innebär. Allt detta innebär att viljan och rentav modet att stå upp för etiska ramar nu snabbt fallit över på de enskilda företagen och digital-data-strategy-wizards som förstår att göra bruk av den nya verkligheten. Etiska ståndpunkter måste därför in i företagens egna policys likväl som in i jobbannonser. Jag saknar helt enkelt att värdegrunder lyfts fram redan i första kontakten med företag.

Det är galenskap att i det tempo och allmänna fjärmande från etiska och existentiella frågor som det sekulära postmoderna samhället, där moral är förlegat och suspekt och sanning är en fråga om perspektiv, innebär hoppas på att det där löser sig av sig själv. I brist på potenta samhälls- och branschorgan har hela frågan ramlat i knät på just de personer som hittils kunnat nöja sig med att följa lagar och regler och vad övrigt är bara fokusera på att bara gasa på för mer tillväxt. Och tillväxt inom konsumentmarknaden stavas fortfarande globalt sett fler jympadojjor, fler röster på valdagen etc. Om en bara ser till flertalet av människor så vill vi mest ha mera fläsk, mera läsk och fler kanaler på TV, för att citera Stefan Sundström – kvantitet ropar oerhört mycket högre än mjuka och etiska överväganden såsom hur köttet produceras, om vi skulle må bättre av att dricka vatten och om vi underhåller oss till döds. Därför är det viktigt att se nämre på vad som faktiskt händer på ett större plan när media och marknadsföringsindustrin digitaliseras och vilken din roll är i det hela i slutändan.

Du, entreprenör eller konsult, som har att balansera nöjda kunder mot att inte behöva löpa gatlopp i affärspressen när du råkat trampa snett – hur väljer du?

Du, digitalexpert, som har att balansera behovet av lön eller viljan att behålla den mot att ha en molande känsla i magen när du går till jobbet eller berättar för andra vad du jobbar med – hur väljer du?

Du, beställare på ett konsumentföretag som har att balansera din arbetsuppgift att sälja mer till fler mot att känna att du gör något meningsfullt och vettigt med ditt liv och dina resurser – hur väljer du?

Och går det käpprätt åt skogen ett tag, så är jag säker på att det är det uppvaknande som vi alla behöver för att orka ta tag i den gamla välkända surdegen med risken för oetisk exploatering av människors psykologiska svagheter som faktiskt mest sopats under mattan sen andra världskriget. Det kanske behöver bli sämre först för att vi alla ska få ändan ur vagnen och ta ansvar, men det är nog precis vad som behövs för att det ska bli bättre sen.

Tackom och lov så innebär mångfalden i medialandskapet som Internet ändå tillför – monpoliseringstendenser från de stora jättarna till trots – att den slutna ekokammare som dundrade och dominerade hela befolkningar under andra världskriget är osannolik att upprepas. Facebook bygger ändå på att alla har sin egen lilla ”ledarsida” och ”nyhetsstudio”, till skillnad från traditionell massmedia där en få kan diktera innehållet för alla andra. Internet är därför också nog den bästa nyheten för oss alla på samma gång som det är förutsättningen för de problem vi nu står inför.

Elektroniska medier är kanske som alkohol; orsaken till och lösningen på alla våra problem, för att citera Homer Simpson.

Vad 5 månader utan smartphone lärde mig

Vilse i media

Den 1:a januari i år lade jag undan min smartphone och gick över till en Nokia 3310. Det var ett led i min digitala storstädning som även innehållit att strunta i massmedia, sociala medier och Internet i största allmänhet. Naturligtvis har det förekommit vissa undantag, men att säga att jag skurit ner min mediakonsumtion och -produktion med 90% under de 5 månader som gått är i alla fall ingen överdrift. Under en tvåveckorsperiod avhöll sig min fru och jag rentav helt från media, inklusive radio och böcker för att se hur det kändes. När jag för några veckor sedan började jobba fick jag en smartphone som jag motvilligt tog emot. Behövs den verkligen för det här jobbet, tänkte jag? Men efter endast ett par dagar insåg jag att den för mig var en absolut nödvändighet och rent av en räddare i nöden för jobbets skull. Nu när jag har haft smartphone igen i några veckor märker jag tydligt att saker har hänt under min mediefasta. Här är mina slutsatser.

Först och främst lyckades jag med mitt huvudsyfte. Jag känner idag att jag har betydligt lättare för att tänka djupare och klarare tankar än de senaste åren. Förklaringen ligger förmodligen till största delen i att jag har en läggning för att se och tänka kring framtiden och utvecklingsmöjligheter, det psykologen C.G. Jung kallade intuition. Med den läggningen är det lätt att överanvända Internet för research och inspiration med resultatet att en snurrar bort sig själv och till slut inte vet riktigt vad en höll på med och varför. Särskilt om en som jag har privilegiet att kunna förverkliga många idéer och projekt, såsom de senaste årens storskaliga datainsamling av Twitterdata, nåtverksanalyser på Twitter, deltagande på hackathons och inte minst att lära mig programmering och data science. Det finns ju ständigt oändligt mycket mer att lära, nya framsteg att hålla ögonen på och nya möjligheter som öppnar sig i de världarna!

De senaste månadernas, med mina mått radikala, paus från yttre stimuli och intryck har lett mig tillbaks till ett förnyat och mer renodlat intresse för Jungs grundläggande typteori, vilket var anledningen till att jag lärde mig programmer, dataanalys och samlade in språkdata från första början. Allt teknik- och metodrelaterat som jag också behövt eller lockats att hålla i huvudet de senaste åren har helt enkelt skymt sikten och inneburit konstanta avbrott från den ursprungliga och tillräckligt koncentrationskrävande frågan om att utveckla en språkteknologisk diagnosmetod för Jungs kognitiva funktioner, alternativt att bevisa att det inte går.

För att kunna höra mina egna tankar i bruset av så många betydligt kunnigare och klokare personer än jag, har jag helt enkelt valt ut några få röster som jag regelbundet följer och tvingat mig själv att avstå från – och därmed gått miste om – tusentals andra under den här tiden. Det har dock hjälpt mig att fokusera, eftersom jag valt att lyssna till, eller mer korrekt att läsa böcker av, personer som är kunnigare och klokare inom ett snävare område. Det finns bara 24 timmar på dygnet och endast en professionell tyckonom har anledningen att följa allt alla tongivande personer säger på daglig basis, och de är förmodligen utrustade med en helt annan psykologisk make-up än jag, får man hoppas för deras arma själars skull.

En trevlig bieffekt av mediefastan är bland annat att jag fått mer gjort i hemmet, gjort mer saker med min fru och min son och faktiskt tagit upp en helt oväntad och mycket trivsam hobby i form av träsnideri! Jag känner mig allmänt piggare också, vilket nog inte bara beror på att jag inte stimulerar hjärnan precis innan sovdags längre, utan även på att jag har färre saker i huvudet att smälta och hålla reda på. För mig med min läggning är det väldigt hjälpsamt, eftersom de få saker jag väljer att ägna mig åt om jag har möjlighet att välja själv kräver mycket tid och inte sällan även koncentration.

Kajakpaddling, barnlek och samtal med familj och vänner är ett typiskt exempel på det förstnämnda och andliga och djuppsykologiska studier är ett exempel på det andra. Nu när jag fått in så mycket av dessa saker i mitt liv är det inte ens lockande längre att ta upp mobilen eller datorn för att ströläsa eller ”kolla upp en grej” som jag inser tagit så mycket av min tid tidigare utan att jag riktigt märkt det. Mobilen har blivit nästintill helt ett redskap för att hålla reda på todos på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med om, även om jag även uppskattar att lyssna på de tre radioprogram och podcasts som jag nu följer regelbundet när jag får möjlighet.

Min storstädning var inspirerad av Marie ”konmari” Kondo vilket ger extra grädde på moset eftersom allt går ut på att behålla det som verkligen ger glädje i livet och succesivt och metodiskt avstå från impulser som rädslan för att missa något (FOMO) eller oro för att i framtiden kanske vilja ha eller behöva något som därför får samla damm i nån låda eller, i min egen tolkning av henne, dåligt upptaggat i nåt digitalt arkiv någonstans. Helt färdig kommer jag aldrig bli med städningen och det är heller inte meningen. Däremot har jag aldrig haft färre surdegar i form av borden vare sig i förrådet eller i huvudet som nu, tack vare att jag än så länge inte fallit tillbaka i min gamla vanliga överkonsumtion av information och underhållning via media.

Dagsnyheter och underhållning har jag än så länge fortsatt att avstå från nästan helt. Research och studier gör jag betydligt mindre tid per vecka än kanske någonsin tidigare i mitt vuxna liv, men jag har en tydligt upplevelse av att lära mig mer och komma mer framåt i tankegångarna tack vare att jag har snävat in mig och lärt mig motstå impulsen att ”surfa vidare” i tangentens riktning och har strypt inflödet av mer eller mindre slumpartade lästips från det klipska och välmenande, men ack så stora och disparata sociala nätverk jag har på Internet. Vi får väl se vad som händer när jag väl släpper på Facebook och andra kanaler igen. Jag är nog inte riktigt redo för det än och njuter alltför mycket av förmågan att faktiskt kunna fokusera, hålla en tråd som måste hållas en längre stund och att ha andra aktiviteter som inte alls har med media att göra för mig på dagarna. Privat har jag än så länge nöjt mig med min Nokia 3310, men det är mest för att jag verkligen vill smaka på vilken digital lösning jag i slutändan kommer att gå tillbaka till. En sak är till exempel att jag märkt att jag längtar mer och mer efter fungerande röstinteraktion med en digital pryl, men jag behöver känna på det lite längre.

Jag tror inte att min anledning till och frukter av mediefasta gäller för alla. På ett djupare plan tror jag att medieanvändande, inte bara vad vi konsumerar, utan kanske i ännu större utsträckning varför och hur vi konsumerar media beror på psykologiska drag som skiljer sig mellan grupper av personer. För personer som till exempel har motsatt läggning till min, det Jung kallade personer med sensorisk läggning, är det nog betydligt svårare att avstå från massmedia och sociala medieflöden än för mig, men i gengäld är förmågan att hantera de många snuttifiera intrycken betydligt lättare att hantera utan att bli förvirrad och en smula lamslagen.

Oavsett vilken läggning en har är jag övertygad om att att fasta då och då är bra och en genväg till en oväntad frihet och glädje i vardagen. Det kan låta obegripligt för oss i vår tid och i vårt samhälle, som lärt oss att förknippa fasta med nån slags regeltänkande och onaturlig späkning. Den här erfarenheten har fått mig att förstå att det egentligen handlar mer om att stanna upp och lära sig värdesätta de oändligt många små, små glädjeämnen l livet och därmed bli mer medveten om dem och få lättare att tydligt och med ett visst mått av självövervinnelse kunna säga ja och nej till både ännu mer göttigt eller eländigt som livet slänger emot oss alla dagligen. Om inte annat för att få perspektiv på och en bättre bild av ens personligt mest genuina och djupgående glädjeämnen i livet. Och vem vet, kanske lättar det även den numera så vanliga digitala stressen?

 

Öppen twitterdata för studier och experiment kring exempelvis #metoo

twitternätverk

Under åren 2015-2017 samlades tweets löpande in från drygt 200.000 svenska Twitterkonton via Twitters öppna API. Syftet var att följa en och samma population användare och skapa ett laboratorium för studier av hur kulturella fenomen sprider sig mellan grupper av människor över tid. Under tidsperioden inträffade framförallt flyktingkrisen 2015, det amerikanska presidentvalet och #metoo. Nu finns datan tillgänglig under fri licens på Open Science Framework respektive på NLP-verktyget Korp från Språkbanken vid Göteborgs Universitet.

Nätverksgrafer

Den som vill göra experiment, analyser eller vidare forskning kan nu ladda ner färdiga nätverk i form av picklade networkx-nätverk bestående av riktade omnämnanden mellan konton brutet per månad från januari 2015 till december 2017.

Ordvektorer (word embeddings)

Med hjälp av Python-biblioteket Gensim byggdes även två ordrymder (word embeddings) upp baserat på tweets. Totalt används över 40 miljoner tweets innehållande över 440 miljoner ord, varav drygt 7 miljoner ord var unika. Hashtags, URL:ar och omnämnanden av andra twitterkonton togs bort innan ordrymderna skapades.

Träningsdata för psykologisk textanalys

Datan från drygt 22.000 enkätsvar från Typealyzer.com med Myers-Briggs typ tillsammans med en blogg-URL kan också laddas ner och användas fritt. Texterna är på engelska och körda genom LIWC 2007 och uppbrutna på Jungianska kognitiva funktioner. En förenklad version finns även publicerad på Kaggle.com.

Utöver detta finns manuellt utvalda bloggtexter på engelska för träning av klassificering av humör/sinnestillstånd att ladda ner. Träningsdatan utgörs av knappt 150 exempel på vardera klass ”öppen/uppåt” respektive ”stängd/nerstämd”.

För att kunna använda de klassificerare du bygger på ovanstående material på svenska texter rekommenderar jag att du använder uClassifys översättnings-API som är prisvärt och fungerat bra för mig i mina experiment. Särskilt användbart har det varit för att kunna köra orden i LIWC 2007 på svenska texter, en metod jag blev rekommenderad av James W. Pennebaker själv! Enligt honom behålls det som han och hans forskarkollegor betecknar som funktionsord väl i automatisk översättning, vilket är grunden för deras psykologiska arbete.

Tack

Ett stort tack till Mikael Huss och Jon Kågström för råd och dåd genom åren. Ni är föredömen! Stort tack även till alla som deltagit på ett eller annat sätt i Svenska Metamemetiska Sällskapet (f.d. Sv. Memetiska Sällsk.). Ni är fint bildade och humanistiskt sinnade hedersknyfflar allihopa! Även den late utvecklaren Råbärt som i över 5 års tid skrivit oanvänd kåd, bland annat i Erlang (!) för att räkna ord i detta syfte förtjänar ett varmt tack, framförallt för att du varnade mig för hur eländig tillvaron kan vara som programmerare för pengar.

Digital storstädning och mediefasta

Bokplantering är en helig handling

Vid nyårsskiftet 2017/2018 inledde jag en för mig radikal mediefasta.Att avstå var i fokus när jag började mediefastan, eftersom den mänskliga hjärnan behöver tömmas först för att ha rum att ta in något nytt – eller rentav uppleva stillhet och frid en stund! För mig personligen handlade det framförallt om att avstå från dagsnyheter. Jag skriver dagsnyheter för att det handlar om allt som är aktuellt just nu, oavsett om det är en politisk händelse, en ny teknikspaning, eller en väldigt välformulerad och djuplodande text om det som skett nyss.

För de flesta märktes det kanske på att jag avaktiverade mitt Facebook-konto och drog ner twittrandet till en tweet i månaden. Jag avpublicerade drygt 500 bloggposter på den här bloggen också, i akt och mening att gå igenom dem successivt och återpublicera dem som ger mig glädje av att läsa. Jag stängde också ner ett drygt tiotal andra sociala medier, som jag inte använder så mycket, men som likväl innehåller en massa presentationer, videos, ljudfiler, bilder, länkar. Jag tänkte på mina digitala kanaler och mitt digitala innehåll på samma sätt som fysiskt bråte i skåp och förråd – och började rensa i röran.  Fortsätt läsa ”Digital storstädning och mediefasta”